Herregud.
Jag sitter i Falun, ensam. Min kille är i skolan och kopierar något eller vad det nu var. Alltså jag fattar inte att jag sitter här själv.
Inget känns bra. Jag vill inte vara kvar här, men jag vill inte åka hem heller. Jag längtar bara efter att få vara glad och inte känna något tungt på mina axlar. Är det så himla konstigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar