Väldigt mycket är på gång inuti mig. Jag är mitt uppe i ett långt försök att acceptera något jag tycker väldigt illa om, känner jag mig själv rätt kommer det ta lång tid innan försöket lyckas på riktigt. Jag kastas mellan en känsla av att allt är okej, och att jag lika gärna kan dö. Det är löjligt egentligen, men sådan är man (jag) när man (jag) är askär.
Way out West är slut, såg inte särskilt mycket band men hade det bra ändå, på ett konstigt sätt.
Jag såg BD, Franz, Sigur Rós och Håkan, och det enda jag verkligen ville se som jag missade var Jose Gonzalez. Det känns dumt att jag missade honom. Men vad ska man göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar