1 2 3 4

Jag känner mig käääss. Igår, som alla andra dagar somnade jag innan jag ens hann prata med min älskling. Och så har jag hållit på varje dag under mina två postenmånader. Jag (och antaligen min kille) saknar mitt vanliga flickvänsjag som klarar av att lyssna och krama och inte sover hela tiden. Lördagkväll på min och joels date är kvällen då jag gör comeback som flickvän! Akta er

1 2 3 4

Idag kom mitt visakort! Så nu kan jag för första gången sedan Arvika ta ut pengar från mitt konto. Och på fredag kommer lönen! TJOHO!
Jag har tänkt väldigt mycket fram och tillbaka på huruvida jag ska införskaffa en cykel. På fredag kommer ju pengarna liksom. En riktigt fin cykel, helst blå eller rosa. Mmmh. Vadan detta sug kanske ni tänker nu. Jo men på jobbet har jag lärt mig att det är askul att cykla, och att det går mycket snabbare än att gå. Plus att det är oerhört miljövänligt. Men jag tror att jag måste låta bli att cykelshoppa ändå, för hur jag än vänder och vrider på det kostar en biljett till Way Out West 1300 kronor. Och jag måste verkligen prioritera.

Nu ska jag gå in på arbetsförmedlingens hemsida och leta jobb. Vuxet.

1 2 3 4

Hemma från ännu en jätterolig och bra festival. Det finns säkerligen uppemot hundra roliga anekdoter att berätta om, men när jag försöker göra det så längtar jag bara tillbaka. Men för att sammanfatta : Gött!
Jag börjar jobba om en timme. Usch. Men samtidigt är jag väldigt tacksam för sovmorgonen jag har tre dagar denna veckan. Mmmh.
Nä nu känner jag mig astråkig. Hejsi hejsi

1 2 3 4

"I landet med de största öppnaste varmaste famnarna röstar man fram att endast vissa ska bli kramade nu"


Jag tänker på alliansen varje dag, eftersom jag alltid lyssnar på brunchrapporten. Jag blir så jääääävla arg.
Dessvärre har jag inte tid att skriva ett kamplystet och blodrött inlägg här just nu. Men det kommer, det lovar jag. Såhär kan vi ju inte ha det.

1 2 3 4

o beijo na boca é coisa do passado, amor quero ver e namorar pelado


Sedan mer än en månad lyssnar jag bara på de hårdaste beatsen jag kan hitta. Tur att jag ska på mespopfestival idag då.

1 2 3 4

Min syster är världens gulligaste! Hon är bäst.

1 2 3 4

En till vecka har passerat, den har bara innehållit jobb, joel och sömn. Jag börjar bli trött på en gubbe i mitt lag, han tjatar på mig hela tiden om de löjligaste grejerna, fast jag efter fem veckor lärt mig allting en brevbärare någonsin kommer behöva veta. SUCK.
Snart kommer jag få lön, känns underbart bra faktiskt. Även om allt (nästan allt) ska sparas.
Ikväll ska jag dricka vin hos ellen, och sedan eventuellt gå på en gårdsfest i linné. Kontinentalt som fan.
TJA BA

pepp på rip it up nästa vecka förresten!

1 2 3 4

och när längtan blir svår
är jag din din din att ta med
att ta ut
att ta in i någonting nytt

1 2 3 4

Nu är jag hemkommen från arvika sedan tre timmar tillbaka ungefär. Det var en väldigt bra festival i år, jag hade så roligt! Har redan hunnit önska att jag var tillbaka lite. Vädret var helt perfekt de första tre dagarna, soligt, varmt och inte särskilt blåsigt. Det var lite väl varmt, men jag klagade liksom inte. Stormen och hällregnet kom igår vid fyratiden på eftermiddagen och höll bara i sig en timme, men efteråt blev det kallt och molnigt resten av tiden.
Det blev väldigt mycket camphäng och lite mindre band för min del. I efterhand skrattar jag åt min ambitiösa "skaselista" här nedanför. Jag såg 7 konserter. Familjen och SMK var sämst, riktiga besvikelser båda två. Jag höll på att smälta på Kleerup, men fick iallafall se Longing for lullabies, vilket ju var gult värt. Interpol var intressant och det var gött att bryta av med lite rock.
Håkan var såklart underbar som alltid annars. Vet inte hur måna gånger jag sett den killen nu, men han slutar aldrig vara intressant. The go! team var underbara, precis som sist. Jag hade så sjukt roligt på den konserten, älskar Ninja! Hon är bäst. Det var sjukt bra.

Men bäst av alla var Kent. Jag har inga ord om den konserten som är bra nog. Jag älskade varenda sekund. Det var den bästa konserten jag sett med Kent, och jag har ändå bara sett perfekta konserter med dem. Det var UNDERBART. Och jag grät som en kolikbebis under hela 747 och Utan dina andetag.

Sällskapet under hela festivalen var ungefär det samma varje dag ; Joel, Katri, JB, Magnus, Jocke, Love och André. Det var ett perfekt gäng. Arvika var alltså minst sagt godkänt.

Nästa grej är rip it up.

1 2 3 4

Imorgon fyller jag nitton och åker till arvikafestivalen!